Kommentar: Socialstyrelsens kartläggning och analys av systemet för personligt ombud

I oktober redovisade Socialstyrelsen uppdraget Personligt ombud till personer med psykiska funktionsnedsättningar. Kartläggning och analys av systemet med personligt ombud. NSPH är sedan länge drivande i frågan och delar den bild som Socialstyrelsen presenterar i sin kartläggning. 

Conny Allaskog, NSPH. Fotograf: Caroline Andersson

Socialstyrelsen fick i juni 2022 i uppdrag av regeringen att kartlägga och analysera det befintliga systemet med personligt ombud (PO). Bakgrunden till regeringsuppdraget var ett tillkännagivande från Socialutskottet (2021/22:SoU12) som bland annat vi på NSPH drivit på. 

– Personligt ombud är en viktig samhällsresurs för personer med psykisk ohälsa. Tyvärr har antalet personliga ombud och antalet kommuner som har personliga ombud minskat de senaste åren, trots att insatsen är såväl uppskattad av målgruppen som lönsam ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Därför välkomnade NSPH detta uppdrag när det kom, och delar även den bild som Socialstyrelsen nu presenterar i kartläggningen, säger Conny Allaskog, ordförande för NSPH.  

Socialstyrelsens kartläggning visar att de personer som fått stöd från ett personligt ombud (PO) haft stor nytta av insatsen. De har bland annat fått hjälp med att rädda sin ekonomiska situation och avvärja vräkningshot. De har också fått hjälp att tillgodogöra sig samhällets stöd, genom bland annat stöd i kontakter med Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, psykiatrin och socialtjänsten. Flera vittnar också om att deras psykiska tillstånd blivit mycket bättre på grund av det stöd de fått via PO. 

Statsbidrag avgörande förutsättning för PO 

Verksamheten med personligt ombud är dock inte lagstadgad, utan regleras idag via en förordning och med stöd av ett riktat statsbidrag. Av Socialstyrelsens redovisning för 2022 framgår att 251 av landets 290 kommuner tillhandahåller verksamheter för personligt ombud medan 39 kommuner inte gör det.  

PO-verksamheten finansieras delvis med statsbidrag som fördelas av Socialstyrelsen i samverkan med länsstyrelserna, och delvis av kommunerna själva. Statsbidraget täcker i genomsnitt 40–50 procent av kostnaderna för verksamheterna. Kartläggningen visar att statsbidraget är en förutsättning för att PO-verksamheten ska kunna erbjudas, vilket framkommer genom intervju och enkät svar från kommuner som både erbjuder och saknar personliga ombud idag. 

Flera utmaningar i dagens system 

Socialstyrelsen menar även att statsbidragets nivå och konstruktion behöver ses över. Socialstyrelsen lyfter att de ser en risk för att dagens utformning av statsbidraget delvis inte är förenligt med en framtida utveckling där målgruppens omfattning och behov står i centrum. Något de menar kan leda till exempelvis långa väntetider och uteblivet stöd för enskilda.  

“Socialstyrelsen lyfter att de ser en risk för att dagens utformning av statsbidraget delvis inte är förenligt med en framtida utveckling där målgruppens omfattning och behov står i centrum.”

Socialstyrelsen bedömer att det finns flera utmaningar med dagens system, bland annat att det är frivilligt för kommunerna att inrätta PO-verksamheter. Mot bakgrund av resultaten av kartläggningen ser Socialstyrelsen därför att tillgängligheten till personligt ombud skulle befrämjas i hela landet om kommunerna hade en skyldighet att tillhandahålla PO-verksamhet. 

– NSPH delar den bild som framkommer i kartläggningen och instämmer i bedömningen att personligt ombud behöver erbjudas jämlikt över landet. Vi delar också uppfattningen om att statsbidraget är helt avgörande för att denna viktiga verksamhet ska erbjudas. Det är dock bekymmersamt att statsbidraget inte täcker upp för verksamheten idag. NSPH:s hållning är därför att statsanslagen behöver ökas för att skapa en långsiktig finansiering till personliga ombud, säger Conny Allaskog.