”Anhöriga måste få ett bättre stöd”

Anhöriga till personer med psykisk ohälsa bär ett tungt ansvar vilket ofta påverkar hela livssituationen. Samhället måste ta sitt ansvar, skriver Conny Allaskog.

Situationen för många anhöriga till personer med psykisk ohälsa är pressad samtidigt som stödet ofta uteblir, visar Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa (NSPH) i rapporten “Det blir dyrare att leva ju sjukare jag är”. Undersökningen, där över 1000 anhöriga svarat, visar att många tar ett stort ansvar för närstående med psykisk ohälsa, vilket kan leda till omfattande sociala, ekonomiska och arbetslivsrelaterade konsekvenser.

Många anhöriga anpassar sitt arbetsliv för att kunna ge stöd till en närstående. Mer än hälften i undersökningen svarar att de gjort minst en arbetsrelaterad anpassning, den vanligaste är att man gått ner i arbetstid följt av byte av arbetsplats. Många anhöriga behöver även återkommande sjukskriva sig eller ta semester för att hjälpa närstående med vårdbesök eller myndighetskontakter.

Rapporten synliggör också den oro som många anhöriga till personer med psykisk ohälsa lever med. Anhöriga oroar sig över den närståendes hälsa och tillgång till vård, försörjning, boendesituation och inte minst vad som kommer hända när de själva inte längre kan ge stöd. Den konstanta oron och höga belastningen leder allt för ofta till att många anhöriga själva utvecklar ohälsa och blir sjukskrivna under längre perioder.

För att orka behöver många anhöriga stöd. Tyvärr visar resultaten på stora brister i anhörigstödet – två av fem har inte blivit erbjudna stöd, trots att de enligt socialtjänstlagen har rätt till det. Bland de som fått stöd är många missnöjda, endast 12 procent tycker att stödet varit bra. Många anhöriga vet inte heller hur de söker stöd eller vilket stöd som erbjuds.

En grupp som sticker ut i undersökningen är föräldrar. Deras hälsa och ekonomi påverkas ofta negativt, deras sociala liv begränsas och de är generellt missnöjda med den vård och det stöd deras barn får för sin psykiska hälsa. För många föräldrar fortsätter ansvaret även när barnet blir vuxen. Tydligt i undersökningen är även att allt detta generellt är påtagligt mer negativt för mammor än för pappor. Mammor gör generellt mer omfattande anpassningar i arbetslivet, uppger en mer negativ påverkan på ekonomin och det sociala livet och skattar sin livskvalité som sämre än papporna. Hela 66 procent av mammorna har dessutom varit sjukskrivna på grund av barnets situation.

Flera av de stora sociala, ekonomiska och arbetsrelaterade anpassningar som anhöriga till personer med psykisk ohälsa gör, är relaterat till saker som samhället egentligen borde bära ansvaret för. Detta menar vi på NSPH är oacceptabelt och föreslår därför en rad åtgärder för att förbättra situationen för anhöriga, bland annat att

• Anhörigstödet byggs ut för att i högre utsträckning vända sig till anhöriga till personer med psykisk ohälsa. Det behöver erbjudas ett flexibelt stöd till anhöriga som utgår från individuella behov och förutsättningar.

• Särskilda insatser för att minska sjukskrivningar och stärka förutsättningarna för ett hållbart arbetsliv för anhöriga. Särskilda insatser behövs till föräldrar till barn med psykisk ohälsa och i synnerhet till mammor.

• Det ekonomiska stödet till anhöriga förbättras. Exempelvis behöver ekonomiskt stöd tydligt ersätta det inkomstbortfall som drabbar många anhöriga på grund av arbetstidsanpassningar och sjukskrivningar.

• Erbjuda mötesplatser, samtalsstöd och gruppverksamhet till anhöriga. Detta efterfrågas av anhöriga själva och kan vara viktiga ur ett återhämtande och stärkande perspektiv. Här kan vi i civilsamhället spela en viktig roll.

Conny Allaskog, ordförande Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa, NSPH

Läs debattartikeln hos Svenska Dagbladet