NSPH-rapporten 2026: Endast en av tio föräldrar tycker deras barn fått tillräckligt stöd vid psykisk ohälsa
Bara 12 procent av föräldrarna till barn med psykisk ohälsa anser att barnet har fått den vård och det stöd som behövs, och endast 6 procent svarar att insatserna har samordnats. Många föräldrar stängs ute, mer än hälften har inte involverats i vården. Det visar en ny undersökning från Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa (NSPH) som släpps idag.
– Alltför många barn och unga faller mellan stolarna och får inte de insatser de behöver. När stödet uteblir får föräldrar dra ett tungt lass, ofta utan stöd för egen del. Ska vi bryta trenden med växande psykisk ohälsa måste alla som möter unga bli bättre på att samordna insatser och arbeta tillsammans med familjen, säger Conny Allaskog, ordförande för NSPH.
Majoriteten av föräldrarna har barn som har kontakt med flera delar av vård- och stödsystemet, framför allt barn- och ungdomspsykiatrin, elevhälsan och vuxenpsykiatrin. Trots omfattande vård- och stödkontakter är omdömena genomgående låga, med färre än hälften som är nöjda med stödet deras barn fått.
Undersökningen pekar på stora brister i tillgänglighet, innehåll och samordning i vård och stöd till barn och unga med psykisk ohälsa. Väldigt få, 12 procent, anser att deras barn får den vård och det stöd som behövs eller att det är lätt att få information om vilket stöd som finns tillgängligt. Endast 6 procent svarar att olika vård- och stödinsatser samordnas vid behov. Enligt anhöriga får de ofta täcka upp för brister i vård-och stödsystemet, vilket ofta leder till en hög belastning på hela familjen.
Rapporten visar att föräldrar generellt tvingas ta ett stort ansvar för sitt barns mående, men inte får den information de behöver eller får vara delaktiga i vården. Mer än hälften har inte blivit involverade eller lyssnade på i vården och stödet kring sitt barn, och nästan hälften har ofta eller ibland stängts ute med hänvisning till sekretess. Av dessa är nästan tre av tio föräldrar till omyndiga barn.
Hälften av de som deltagit i undersökningen har varit med om att deras barns vård övergått från barn- och ungdomspsykiatrin till vuxenpsykiatrin. Nästan två tredjedelar (64 procent) svarar att övergången fungerat dåligt. Många föräldrar har inte heller involverats i processen, trots att det är vanligt att barnet bor kvar hemma efter 18-årsdagen. Resultaten visar också att de som haft en dålig övergång ofta är mindre nöjda med vården inom vuxenpsykiatrin efteråt.
– Vi har lyssnat till många föräldrar som beskriver hur de kämpar dygnet runt för att deras barn ska få hjälp, ibland för att barnet ens ska orka leva. Ändå stängs de gång på gång ute från vården eller behöver bråka för att få veta hur deras barn mår eller hur de kan hjälpa till. Det är svårt att höra, säger Conny Allaskog.
Att vara anhörig till ett barn med psykisk ohälsa påverkar ofta arbetslivet. Mer än hälften har blivit sjukskrivna på grund av situationen och en av tio har slutat arbeta helt. Trots det pressade läget som anhöriga vittnar om får de sällan stöd för egen del. Drygt hälften har inte fått något stöd alls, och av dem som fått stöd beskriver sex av tio det som ganska eller mycket dåligt.
Om NSPH-rapporten 2026
Den 9 oktober, i anslutning till världsdagen för psykisk hälsa, lanserar Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa (NSPH) rapporten ”Jag vill bara vara som alla andra, men jag kan inte”.
Rapporten bygger på en omfattande undersökning om hur unga med psykisk ohälsa upplever vård och stöd, och om anhörigas situation.
info@nsphskaraborg.se